Plattsättning i Klingsta – mönstrade plattor
Plattor med tryckt eller inlagt mönster — och de klassiska cementmosaikplattorna med sina geometriska motiv — ger en yta med helt annan karaktär än en enfärgad.
De ställer också en fråga enfärgade plattor inte gör: var mönstret ska börja och sluta. En mönstrad yta som skärs av godtyckligt vid en vägg ser oavslutad ut.
Många mönster bygger dessutom på att fyra plattor tillsammans bildar en figur, vilket betyder att hela ytan måste sättas ut från en medveten mittpunkt.
Till det kommer att flera av de äldre materialen — särskilt cementmosaik — är porösa, kräver impregnering och tål mindre än keramik.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Utsättning från en medveten mittpunkt
- Planering av var mönstret möter kanterna
- Bedömning av hur mönstret läser i rummets storlek
- Kontroll av materialets krav på impregnering
- Kombination med enfärgade plattor som ram
- Hänsyn till hur mönstret åldras och slits
- Provläggning innan sättning
Så går det till
Mittpunkten
Ett mönster sätts ut från mitten, inte från ett hörn.
Kanterna
Var mönstret bryts ska vara ett val, inte en följd.
Ramen
En enfärgad bård runt om ger mönstret en avslutning.
Materialet
Cementmosaik är poröst och ska impregneras. Keramik behöver det inte.
Provet
Vi lägger ut torrt så ni ser hur mönstret faller i rummet.
Plattsättning Klingsta i hela Danderyd
Att lägga ut mönstret torrt innan sättning är det enda sättet att se hur det faller i just det rummet, och det tar en timme. Ett mönster som ser balanserat ut i en katalogbild kan i ett rum med en viss bredd hamna så att motivet skärs mitt itu vid båda väggarna, eller så att en asymmetri uppstår mellan rummets två sidor. Genom att lägga ut plattorna torrt över hela ytan syns det direkt, och mittpunkten kan justeras några centimeter tills mönstret faller rätt. Vi gör alltid det momentet vid mönstrade ytor. Det andra är att en enfärgad bård runt om ofta löser hela kantproblemet. En ram av släta plattor i en av mönstrets kulörer ger den mönstrade ytan en tydlig avslutning, och alla skurna plattor hamnar då i den enfärgade ramen där de inte syns — en lösning som dessutom är historiskt korrekt i äldre hus. Det tredje är att materialet ska kontrolleras. Äkta cementmosaik är poröst, det ska impregneras före och efter fogning, och det tål varken sura rengöringsmedel eller mycket vatten — medan ett keramiskt tryck med samma utseende inte har någon av de begränsningarna.